Var det igår alltså. För tjugonde året i rad, om jag har mina uppgifter rätt. Ganska mycket har hunnit hända under den tiden, med bromsmediciner som det främsta exemplet. Fast ändå inte så mycket kanske. Jag kollade runt i tidningarna för att läsa om vad som hände under dagen och hittade mest en liten artikel i pappers-DN. Hade förväntat mig lite mer röda band i landet som tillbringar en månad med att klä in allt i rosa band.
Kanske är det för att det är en sjukdom som vi ser som mest utspridd i en annan del av världen än vår (aka lång borta - inte mitt problem). Kanske är det för att det inte är en sjukdom vi tycker att vi ser runt omkring oss. Trots att det är ca 5000 som lever med hiv här i Sverige idag.
Hiv är fortfarande en sjukdom som på olika sätt förknippas med skuld och skam, omgärdad av konstiga fördomar som gör att många inte väljer att vara öppna med sin hiv-status. Att vi fortfarande idag har en lagstiftning som grundar sig på de första årens panik lär ju inte heller hjälpa. Det faktum att man som hiv-positiv kan frihetsberövas på grund av misstanke om att man kan föra smittan vidare är barockt, och den all-omfattande informationsplikten är inte mycket bättre.
20 år har gått, men efter att hysterin lade sig så stannade kanske allt för mycket av. Bara något sådant som att man får tjata sig till ett hiv-test på ungdomsmottagningar idag är helt absurt. Jaja, kanske har något mer hänt nästa världsaidsdag. Man kan ju iallafall hoppas.
Världsaidsdagen,
hiv
